Maskineri

Redan när vi för första gången stiftade bekantskap, för knappt två veckor sen, fastnade vi direkt för varandra. Vi inledde ett intensivt och högljutt förhållande. Det är inte så att har ogillat de andra tre - tvärt om - men Kaizers Orchestras nya skiva Maskiner är outstanding. Jag har plockat fram den och lyssnat igenom, hoppat runt till och sjungit med den flera gånger varje dag.

Men för tillfället har vi ett uppehåll. Jag sa som det var. Det är en stor grammatiktenta, en förjävlig grej, på väg upp nu. Jag måste klara den och för att göra den måste jag plugga intensivt och koncentrerat. Och jag behöver nåt som väntar på andra sidan. Något som får mig att gå hela vägen, orka ända fram. Därför är det bäst för oss båda, om jag inte lyssnar på Maskineri förrän tentan är över.

Men det är svårt. Gång på gång försöker min hand obemärkt smyga iväg mot skivan och lägga i den i cd-spelaren. Hittills har jag kommit på det varje gång och sen tagit ett allvarligt snack med mig själv. "Jag kom ju faktiskt överens om det här - eller hur? Inget tjafs nu." Och jag kämpar verkligen, det gör jag. Lika mycket med plugget som med att inte gå tillbaka i förtid, återfinna det vi hade tillsammans.

Imorgon kommer allt vara över. Då ska tentan vara skriven och förhoppningsvis avklarad. Då får jag plocka fram henne. Maskineri. Min ögonsten, min öronsten. Lägga henne i skivspelaren. Vinkla in alla högtalare mot rummets mitt. Skruva upp volymen. Trycka på Play. Och sen njuta. Riktigt njuta alla tolv spår. Intenst. Jag ska skrika med i alla rader jag har lärt mig hittills och jag ska lära mig alla de jag inte redan kan. Vi ska svaja, vingla och ompastudsa, tillsammans, igen. Återförenade.

Ta på slips, ta på floss, ta fram skitne triks og legg heile hjerta i
Smør med svart, smør med kvitt og med matt
sånn at me får et blankt maskineri