Should I Stay Or Should I Go?

Ungefär en halvtimme innan har jag och LDH försökt skaka igång en förfest. Vi befinner oss på klassresa i Italien och resten av festdeltagarna är lite sega. Så jag bestämmer mig för att svepa några muggar med ren Sambuca.

Nu befinner jag mig framför baren. Det är hög musik på. En bränd blandskiva, som vi tvingar bartendern att spela varje kväll, medan vi häller i oss dåligt blandade drinkar och Baccardi Breezers. Undan för undan blir det tommare och tommare runt mig på dansgolvet. Jag dansar frenetiskt och rör mig så som jag har sett Thåström och Marilyn Manson göra, med armarna sträckta ovanför huvudet och hela kroppen vaggande till musiken.

Exakt hur det går till - jag tror inte att det är frågan om någon uppbjudning - vet jag inte. Men plötsligt dansar jag med en tysk kvinna i fyrtiofemtiårsåldern. Clash riffar på genom de halvspräckta barhögtalarna, "Should I Stay Or Should I Go". Jag är lika förvirrad som förtjust. Kvinnan har kommandot. Dansar lika hårt som jag och gör vilda uthopp mot mig. Jag har tunnelseende. Svajar av och an, svänger på armarna, snurrar på huvudet så gott jag kan och sparkar vilt med benen. I ögonvrån ser jag hela klassen, inklusive de tre lärarna, stå och titta på mig och kvinnan. Det är som en revansch på alla danstävlingar man blivit utknackad från på lågstadiediscona. Folket står i en ring och tittar på oss, tittar på mig. Då känner jag att detta, detta är ett stort ögonblick, en musikaliskt höjdpunkt som jag sent ska glömma.

Efter "Should I Stay Or Should I Go" får jag tyvärr kalla fötter och drar mig diskret undan min danspartner. Tyvärr förärades jag inte med utmärkelsen "Kvällens kulknös" för detta, men däremot "Veckans dansgkung", vilket inte är så många pinnar sämre.